Engelbrektsloppet 2011
Vätternrundan 2011
Vansbrosimningen 2011
Lidingöloppet 2011
Vasaloppet 2012
Engelbrektsloppet 2011
Tre dagar innan loppet började jag med kolhydratuppladdning. Andra viktiga komponenter i förberedelserna är att dricka ordentligt och vara utvilad. Under loppet hade jag med mig energi-gel, liquid, speciella vitamin/salt tabletter och barer för att få energi. Det fanns sedan blåbärssoppa och sportdryck på depåerna. Det var cirka 2000 startande så under den första milen var det mycket folk i spåren. Det var svårt att hitta ett bra tempo. När vi åkt ett tag hittade jag bra ryggar att följa. Efter cirka två mil började det snöa lite lätt, men det var inget som påverkade spåren, som förövrigt var bra. Det var mycket uppför och min syster som åkt Vasaloppet innan tyckte det till och med var jobbigare än Vasaloppet trots att det inte är lika långt. Efter halva loppet kom den tyngsta backen och när jag nästan nått toppen på backen började jag få krampkänning i vaden. Jag fick försöka undvika att diagonala och bara staka. När jag kom till depån efter den jobbiga uppförsbacken stod mina föräldrar där och hejade på. Det gav mig lite extra energi inför de återstående 2,2 milen. Jag kände mig stark och under den sista milen kunde jag åka förbi många av de andra skidåkarna runt mig. Att åka förbi andra åkare gav mig ännu mer krafter och jag kunde hålla uppe farten hela vägen in i mål. Det var en lättnad när jag nådde målet i Norberg.
Vätternrundan 2011
4 dagar innan började jag med kolhydrat-
uppladdning. Vi hade hyrt en husbil och hela familjen åkte upp till Motala dagen innan Vätternrundan. Väl framme vid campingen serverades det pastasallad av vårt matteam, bestående av våra föräldrar. Vi tog sedan våra cyklar och cyklade ner till startområdet och hämtade ut våra startnummer och kollade in hur starten skulle gå till. När vi kom tillbaka till campingen gick vi och lade oss direkt för att få så mycket sömn som möjligt. Klockan 05:46 på natten skulle vi starta. Klockan halv 5 ringde klockan och jag och mina syskon gick upp och åt en stadig frukost. Med oss att äta på rundan hade vi energibarer, snickers, gel och energitabletter. När vi sedan kom till Hjo fick vi lasagne.
Vi stannade vid varje depå utom den sista och tog något litet att äta. Den första sträckan ner till Jönköping som egentligen ska vara den lättaste upplevde jag som jobbigast. Det var ganska kraftig motvind och det var långt kvar till mål. När vi sedan kom till Bankerydsbacken som jag hört många skrämmande historier om började adrenalinet pumpa lite extra. Jag upplevde inte backen så jobbig. Detta eftersom jag tränat mycket på hallandsåsen som jag anser vara jobbigare att cykla uppför.
Efter att vi kommit till Hjo och fått i oss riktig mat kändes allt bra och jag såg målet framför mig. Vi hittade bra klungor som vi hängde på. Detta gjorde att även fast man var mycket trött så gick den sista biten ganska lätt.
När jag sedan kom i mål var jag helt utslagen och jag kunde knappt stå upp. Äntligen var jag i mål, dessutom före mina två syskon.
Vansbrosimningen 2011
Vansbrosimningen var det lopp jag var minst orolig över, eftersom jag spenderat alla mina somrar i havet vid Hallands Väderö. Sista veckan innan loppet åt jag en mer kolhydratrik kost. Vi åkte upp dagen innan och bodde i tält på en camping som låg precis vid starten. Eftersom min bror startade i en tidigare startgrupp hade jag långt tid på mig att tänka igenom hur jag skulle göra i starten. Det var trångt och det började men en sväng så det gällde att komma iväg bra. Jag lade mig mitt på startlinjen längst fram när det var dags för min startgrupp. Jag crawlade den första biten bara för att det inte skulle bli för trångt. När jag sedan kom runt hörnan övergick jag till bröstsim. De två första kilometrarna flöt på bra och jag låg före min tidsplanering, att simma på en timme. Det hade tagit 36 minuter dit. Den sista biten gick dock inte som jag tänkt mig. Det var kraftig motström och när jag hade 800 meter kvar fick jag kramp i båda mina vader. Jag fick övergå till crawl och även ryggsim för att använda armarna mer. Jag kände sedan hur krampen började släppa och att jag kunde simma bröstsim igen. Det gick dock inte att hålla samma tempo som tidigare. Att få klappa handen i målfållan var underbart trots att jag inte lyckades komma under timmen. Klockan stannade på 1 timme, 5 minuter och 23 sekunder.
Lidingöloppet 2011
Uppladdningen fram till detta lopp var långt ifrån den bästa. Jag var sjuk i 1 månad med ont i halsen, förkyld och feber. Förkylningen och halsontet släppte inte helt men eftersom Lidingöloppet var det sista momentet för att klara en svenskklassiker kände jag mig tvungen att i alla fall försöka genomföra loppet. Jag hade kolhydratuppladdat de tre sista dagarna inpå loppet. Jag flög upp till Stockholm på fredagen med min bror och syster. Vi bodde hemma hos min pappas halvsyster. Vi åt en kolhydratrik middag och gick sedan och lade oss tidigt. På morgonen efter frukosten åkte vi ut till Lidingö. Vi hämtade ut våra nummerlappar och åt pastasallad. Sedan drog loppet igång. Den fösta milen flöt på förvånansvärt bra och kroppen kändes bra trots sjukdomen. Vi stannade till kort varje 5 km och drack lite vatten och sportdryck. Efter 15 km hände någonting med kroppen. Jag fick ett tryck över bröstet och fick svårt att andas. Jag blev tvungen att jogga sakta en liten bit. Sedan när jag försökte springa igen tog det helt stopp och jag blev tvungen att gå istället. Efter 2 mil försökte jag springa igen men bara efter några löpsteg mådde jag illa och spydde. Den största delen av sista milen gick jag, samt försökte jogga korta sträckor. Jag lär garanterat göra om Lidingöloppet i framtiden och bevisa för mig själv att jag klarar av det under 3 timmar.
Vasaloppet 2012
På torsdag morgon klockan 6 begav jag mig tillsammans med hela familjen till Sälen. Vi passade på att få lite alpin skidåkning i Tandådalen när vi ändå skulle åka upp så långt i Sverige. Det tog hela dagen att åka till Sälen. Vi hämtade ut våra nummerlappar och checkade in. Hela fredagen spenderades i skidbacken tillsammans med familjen. Lördagen gick åt till att valla skidor. Vi bestämde oss för att valla helt själva inför loppet. Vi tittade på Swix hemsida vad de rekommenderade för valla till Vasaloppet. Vi började med att lägga på 4 lager glidvalla för olika temperaturer. Efter det var de dags för fästet. Eftersom det var så hårda och isiga spår lade vi ett lager klister i botten. Ovanpå det lade vi sedan 5 lager burkvalla. Det tog hela dagen att förbereda skidorna. På kvällen åt jag en ordentlig middag och gick och lade mig tidigt. Klockan halv 5 på söndagen ringde klockan och det var dags att göra sig redo. Det var mycket folk i rörelse och långa köer i Sälen. Klockan 6:20 stod jag i spåret och väntade på starten som skulle gå klockan 7. Jag började bli mycket taggad och ville bara att loppet skulle starta. Sen bar det äntligen iväg, det var jätte mycket folk. Det stod nästan helt stilla uppför första backen. Efter första milen började det lätta upp och man kunde åka i sitt eget tempo. Jag höll ett ganska lågt tempo första 3 milen för att spara på krafterna. Min träning har inte varit optimal på grund av sjukdomar. Jag var osäker på min fysiska status. Jag kände mig sedan piggare och piggare under loppets gång och sista halvan av Vasaloppet gick mycket bra. Vädret kunde inte varit bättre. Det var strålande sol. Såg varje kontroll som ett eget litet lopp för att glömma bort hur långt jag verkligen åkte. Vid kontrollerna drack jag ett glas energidryck och ett glas blåbärsoppa. Jag hade även med mig geler och energibarer som jag tog på stoppen. När jag var vid kontrollen i Hökberg kände jag mig trött, men fick extra energi när jag tittade upp på storbilds tvn och såg en hälsning från min flickvän som hon hade skickat in. Jag kände mig tvungen att verkligen ge allt sista biten för att göra familj och vänner stolta. Vid sista kontrollen kom min bror ikapp mig och vi åkte den sista milen tillsammans. På upploppet ökade jag farten lite extra och kunde komma i mål precis före min bror. Det kändes mycket skönt.
